Kvinnans roll i hemmet?
Jag pratade med en gammal vän igår, och det har gått ett tag sen sist. Därför roade vi oss med att dra upp gamla citat och andra lustigheter. Vissa gamla favoriter kände man ju igen, som t.ex: "måste du ha dina fucking jävla knän i mina fucking jävla kukknäveck?", men andra har försvunnit eller förträngts, som t.ex: "Min mage är... författare!" (men då sov jag, vilket är en bra ursäkt för det allra mesta). Vad som dock bekymrar mig av alla dessa bortglömda uttalanden är att jag vid något tillfälle, appropå ingenting ska ha sagt: "Hej, jag är Kattis Dammsugarslang!". Nu måste jag ringa sjukvårdsrådgivningen och höra om det inte finns tabletter för sånt här.
