Intresseklubben antecknar

Kära bloggen,

Det känns så ensamt här i sajberspejs. En hel rymd full av folk och ingen som kommenterar på det jag skriver. Vilket inte är så konstigt för det är ingen som läser det- det här med bloggtrafik.se verkar vara ett jädrans hittepå. Förutom att de inte går att kontakta så har jag enligt hemsidan, garanterat 37 besökare dagligen (ja, jag vet det är ingen jättesumma men ändå) och tro mig- jag har kanske 1,5 på en bra dag. Och då är jag den halva, haha.

Dagens agenda:

1. Lite vanligt hederligt gnäll
2. Förtjusning och tips

GNÄLLSPIKEN BERÄTTAR:

Jag misstänker att jag gått på en så kallad nit, inte bara en utan två gånger. Som alla vet så står min älskade Per- Arne (min cykel) fastlåst utanför Malmö Högskola. Han har blivit plundrad på sina lampor som sammanlagt kostade mer än Per Arne själv (jag köpte honom av en skummis på Ramels väg som sen började uppvakta mig- mer om det en annan gång) och nyckeln står inte att finna trots att jag sökt igenom varenda låda jag äger och har. Den är följaktligen borta. Sen fattas det oroväckande mycket saker efter flytten varav 0% är stöldbegärligt. Därför har jag nu mailat flyttfirman och frågat om de kanske sitter på en låda som innehåller bl a mina gymnasiebetyg och nyckeln till Per Arnes frihet. Vi håller tummarna för att flyttgubbarna hör av sig!

Nit nummer två består i en tjusig och ovanligt dyr klänning som jag vunnit och betalat på Tradera. Jag älskar Tradera. Med dyr menar jag att jag har betalat 320 kronor för den. Jag är student, okej. Jag har mailat flickan som sålde den två gånger, alltså två gånger, och hon har inte svarat. Är jag orolig? Ja! Inte för hennes hälsa utan för min klänning. Jävla skit. Det märkliga är att hon har jättebra omdömen på sin sida och det är 86 stycken. Jag tänker att man inte skapar låtsasinloggningar och handlar från sig själv 86 gånger- vem orkar det?

Sen oroar jag mig för min nya praktik. Det verkar fint och bra på alla sätt men jag är ändå hysterisk. Efter intro på 1,5 timme gick jag hem och bara sov. Vissa säger att det heter sömnstörning. Jag förnekar allt.

PASS PÅ FÖR:

Igår presenterade jag Fredrik och Janne från klassen för Anna. Vi möblerade om lite hemma hos mig och sen tittade vi på Riget av Lars von Trier. Stackars Janne har blivit trakasserad sen hon kom till Sverige för att hon inte har sett Riget- hon är ju faktiskt dansk! Till saken hör att hon var 7 år när den gick på TV, haha. Innan på dagen så var jag och den andra Anna plus Rune på katthemmet som hade loppis. Det var fantastiskt på alla sätt. Vi gick och myste med katterna och jag provade ett par leopard örhängen- sådana runda clips som tanter har ibland. Jag var såklart strålande vacker! Varför är loppis så frestande? Note to self: många loppis i sommar!

Idag påbörjade jag ett nytt och spännande experiment: http://www.linasmatkasse.se (det går inte att göra länkar av någon anledning- sjukt bull). Hur som helst så kommer det en söt farbror med en kasse mat så att man kan laga sammanlagt 20 måltider (alltså 5 olika rätter * 4 portioner). För detta lilla kalaset betalade jag 500 kronor dvs 25 kr per måltid. Det är ändå rätt billigt med tanke på leverans och kvalitet på maten. Plus att de gör välgörenhetsarbete i Kenya- pass på för det.

Nu ska jag gå och vara hysterisk över min kommande praktik. Imorgon ska vi fira Karolina- HURRA!

Min rumpa har nu vuxit tillbaka och har åter storleken av en mindre kontinent. Igår mottog jag ett samtal från Rysslands utrikesdepartement som meddelar att om inte rumpans framfart hejdas snabbare än bums så kommer ryska försvaret att "vidta åtgärder".

Jag darrar i mina stödstrumpor.

Kära granne,

Nu verkar vara en god tid att investera i en ny musiksmak.


Hälsningar,

"Hörselskadad 84"

Idag känner jag mig såhär:



Jag ringde H i morse och tvingade honom att skriva ut p- piller till mig. Lyckligtvis gjorde han det och märkligt nog så kom han ihåg mitt personnummer. Jag har googlat hela dagen på PCO-S och eventuella känslomässiga effekter av det och summan av kardemumman är att vissa kvinnor helt enkelt mår piss när östrogennivåerna sjunker. Slutsats: jag ska aldrig mer vara utan östrogentillskott om jag inte ska försöka bli på smällen, och det ser ju inte ut att vara nära förestående.

Min hjärna försöker förklara för mitt hjärta att det bara är hormoner och att det går över, men hjärtat lyssnar inte riktigt.

Jag hittade förklaringen till att min stadsdel heter som den gör.


Fritt från sorg
■ ■ Östra Sorgenfri har idag knappt
6 000 invånare, nästan en halvering
sedan slutet av 1950-talet.
Namnet kommer från en gård med
det namnet som låg vid nuvarande
Arildsplan – troligen uppkallad efter
slottet Sorgenfri i danska Kongens
Lyngby. Ordet ”sorgenfrei” betyder
fri från sorg.

Jag har faktiskt jobbat i Lyngby, men jag undrar om det är samma stad som Kongens Lyngby. Det bodde bara rika människor där i alla fall. Jag tycker det är synd att så mycket är rivet i Malmö, jag önskar att lite gamla gårdar hade legat kvar så man hade haft lite historia. Det hade varit ett skönt avbrott från alla funkishus som smällts upp sen 30-talet. Vissa stadsdelar har kvar en del äldre fristående hus, men det är inte direkt några gårdar. Detta som var landet för inte så länge sedan.
Hur som helst: lätt Malmös snyggaste stadsdelsnamn!

Jag har gjort knasigt mycket mer fynd i veckan så jag får nog inte lov att handla mer på ett tag. En het debatt har pågått: Rutigt- hiss eller diss?
Eftersom jag har lovat mig själv att hänge mig åt viktiga I- landsproblem så har jag engagerat mina vänner i denna frågan. Alltså- är rutigt hett som fett eller sooo last season? Anna hävdar bestämt att rutigt är inne och att H&M säljer rutiga skjortor till fullpris och bara det borde vara bevis nog. Jag är dock inte övertygad för jag har läst i nåt modemagasin att randigt är det nya rutiga. Trots det sitter jag i någon slags skogshuggarskjorta från mammaavdelningen. Nej, jag är inte gravid. Men om du känner att det är ditt livs uppgift att ändra på det så kan vi kanske diskutera saken.

Ungefär såhär ser skjortan ut (jag hittar ingen bild på originalet och jag ser ut som ett troll så jag passar inte på bild)


Vad säger ni som vet?
Nu är jag så rastlös så jag funderar på att gå ner till snabbköpet och handla typ skoputs eller nåt bara för att ha något att göra. Ja, alltså jag har saker att göra, men det är tråkiga saker. Städa. Huj, huj!

Hrmhrm bloggen.

Jag övar mig på att harkla mig för av någon anledning så verkar man mer seriös då. Det gör de alltid på TV. Idag har jag ansökt om att videoblogga via videofy- man måste ansöka så att de vet att man inte bara komma lägga upp bilder på sina bröst och sånt. Som om jag skulle våga det! Ev. skulle jag väl kunna lägga upp en bild på någon annans bröst. Men det skulle kännas så dumt.

Hur som helst! Igår gjorde jag ett riktigt kap!



200 spänn! Visst är den vacker? Jag vet att jag är lite sen med att skaffa mig en sån här jacka som alla tuffa fashionistas har haft i två år redan men jag vill försvara mig med att jag kände att sist jag hade en sån här jacka så var jag 16 år. Nu börjar ungdomsåren flåsa en i nacken: inte bara skinnjackan, 90-talet har också kommit tillbaka. INKLUSIVE CYKELBYXOR!!! (=fasa!)
Detta om detta, nu måste jag gå och leta efter nyckeln till Per-Arne som fortfarande står fastlåst utanför Malmö högskola.

Kära bloggen,

I Lördags, alltså i förrgår och självaste Påskafton så var jag ute och slarvade med Eleonore. Vi var egentligen inte ute speciellt mycket, utan vi skulle dricka lite vin och lösa korsord som passar sig för två damer av vår sort.
Sen blev det lite mer vin och youtube och konstiga sånger och vips så kom Eleonores kompis Mattias dit. Han hade köpt ny bil och vi ville därför veta om den passade att köra ett segervarv runt stortorget med. Det gick bra. I baksätet sitter jag och Eleonores två underbara ungar. Den yngsta, 8 år, säger först till mig: Kolla! Jag har ingen kofta på mig! Sen till Eleonore, jättestolt: Kolla, mamma! Jag har ingen kofta på mig!
Mattias spelar Rammstein i bilen vilket passar för jag och Eleonore har precis övat oss på tyska, och sångtexterna var mycket på temat "...mein bratwurst in dein sauerkraut..." (OBS! SANT!). Efter ett tag säger samma unge: Kan vi inte lyssna på P3? Eller Rockklassiker?
I den stunden önskade jag hett att han var mitt barn.

Neuropsykriatiska kliniken har visat sig vara oväntat peppigt. Jag har fått en ny kompis. Hon är född ungefär på medeltiden och pratar mer eller mindre oavbrutet om hur fint det är i Finland. Det är ju inte utan att man blir lite sugen på att vallfärda till Helsinki någon dag.
Bästa jobbet verkar arbetsterapeuten ha: idag bakade vi citronmuffins med tre gamla farbröder som diskuterade vilket dansställe som var bäst vid sekelskiftet (ca) och hur man lurade sig ur ransoneringssystemet under kriget.
Dessutom har jag fått sticka en tant i armen och titta på när läkarna stack henne i ryggen. Men tanten var tapper och läkarna charmiga så jag såg inte mycket av ryggmärgsvätskan. Ungefär såhär gick det till:

(STICK)
Doktorn: kan jag få en slang?
(fäster slangen vid nålen)
Doktorn: Nu uttnyttjar vi fysikens lagar. Du vet som man lärde sig i skolan.
Jag: Det har jag förträngt.
Doktorn: Jo, nu rinner vätskan fortare för att röret är längre ner än vad damen är.
Syster: Ja, det vägrade X tro på bara för att jag inte kunde förklara principen.
Doktorn: Ja, det är svårt att förklara principen.
Syster: Du behöver inte ta så mycket vätska.
Doktorn: Men jag vill gärna ta upp till strecket
Syster: Nästa gång ska jag rita strecket någon annanstans.

Det är roligt på Neuropsyk helt enkelt.