Intresseklubben antecknar

Det är inte så underhållande, men någon måste ju läsa det!

Saker jag inte visste att jag behövde...

Publicerad 2010-05-29 10:32:40 i Sjukvård och varma känslor

Och strax före min 26- årsdag bestämde sig min mun för att ge mig en 5:e visdomstand. Den har alltså vuxit fram bakom en ANNAN visdomstand, bara ifall att jag skulle behöva en extra tand där. Hade detta varit trettio- talet så hade jag varit djupt tacksam, men nu förtiden finns ju tandvårdsförmåner så jag har redan munnen full av permanenta, välfungerande tänder. Så tack munnen, men det räcker nu!



Sådana här behöver jag alltså inga fler

Här är jag, med vädret

Publicerad 2010-05-26 22:47:20 i Sjukvård och varma känslor

Livet upphör aldrig att förvåna mig. Kanske är det våren, ljuset eller bara en ren slump att så mycket oväntat händer just nu. För att slippa fler överraskningar kommer här mina önskemål om vädret inför helgen:

Hej vädret,

jag önskar mig:
1. Solsken
2. Lätt bris
3. Drygt 20 grader varmt
4. Att någon kommer och städar på min balkong

Din evigt trogna,

Katarina.

Världens största problem

Publicerad 2010-05-20 10:36:38 i Sjukvård och varma känslor

Kära bloggen,

Jag skriver till dig i ångest och vemod. Jag har nämligen fått mitt livs första munsår. Vad jag inte förstår är varför just jag måste vara en av de 80% av Sveriges befolkning som bär på Herpesviruset? Livet är så himla orättvist!!!!!

uuuuh

Det gör sig inte så bra på bild, men det är där, munsåret!

Systerskapet före allt

Publicerad 2010-05-15 15:14:08 i Sjukvård och varma känslor

Jag lovade att vända mig efter varje vind du blåste min väg
För dig skulle jag skruva och vrida och vända på mig tills allt passade in
Min kropp skulle tuktas
Min mun skulle tuktas
Mitt sinne skulle tvättas
Tills allt var rent och tyst och vitt

Nu är allt så tyst och varje vind har stillnat,
den står i stiltje, och väntar på ditt nästa drag
Jag undrar om detta är nästa del i din grymma hämnd
Som om kriget i Irak följt dig hit med Saddam i spetsen
och ett ursinne som aldrig får ett slut

Så har vinden åter börjat viska,
väggarna vittnar om vad som en gång skedde här
Så höll jag dig nära, som ett barn, höll jag dig,
som en syster som håller sin bror när han rasar
Som en kvinna som håller sin man när han faller i tusen små bitar

Inte anade jag, för jag är blåögd
Inte anade jag, för jag trodde att jag såg dig
Inte anade jag, för jag är tusen gånger dum

Att det var jag som skulle vittra i tusen små bitar under din hand.

Säg mig nu, hur gör man när man älskar?

Förlåt mig på glass

Publicerad 2010-05-09 11:05:13 i Sjukvård och varma känslor

En gång för länge sen så var jag förtjust i en kille som hade en slags blogg. Då och då skrev han små korta inlägg som verkligen var korta, typ en mening. Eftersom jag var förtjust i honom så läste jag alla om och om igen med förtjusning. Mitt favoritinlägg var ett från någon svettig sommar då han skrivit: förlåt mig på glass. Så gulligt, tänkte jag. Det tog mig flera månader att inse att det stod föråt och inte förlåt. Men annars mår jag bra!

Om

Min profilbild

Katarina

Intresseklubben antecknar stort och smått från vardagen som småbarnsmorsa, sjuksköterska, och med femtioelva ofärdiga projekt igång. Det är inte så underhållande, men någon måste ju läsa det!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela