Förlåt mig på glass
En gång för länge sen så var jag förtjust i en kille som hade en slags blogg. Då och då skrev han små korta inlägg som verkligen var korta, typ en mening. Eftersom jag var förtjust i honom så läste jag alla om och om igen med förtjusning. Mitt favoritinlägg var ett från någon svettig sommar då han skrivit: förlåt mig på glass. Så gulligt, tänkte jag. Det tog mig flera månader att inse att det stod föråt och inte förlåt. Men annars mår jag bra!
