Intresseklubben antecknar

Och mamma gråter inte mer. Jag ser så tydligt hur hon ler

När jag var 16 läste jag en skildring av kriget i bosnien skildrat av en kvinna som nu arbetar som journalist i Sverige. Jag minns inte titeln, men i likhet med de flesta krigsskildringar var det fruktansvärd historia. Den slutar med hur hon beslutar sig för att emigrera till sverige och att hon undrar om det finns snödroppar där. Jag kom att tänka på det idag när jag gick förbi vad som såg ut att vara en typisk bosnisk morfar som visade snödroppar för en liten pojke. Det var fint.

När jag blir gammal vill jag bli rävig. Jag vill vara lagom vimsig (som nu) med gamla händer och en lägenhet som luktar nybakat. Om jag inte har en gammal man som sover på sofflocket så vill jag gärna ha en 'väninna' precis som Selma Lagerlöf. Också vill jag ha ett soldatnamn, som trygg eller eld i efternamn. Inte snygg, som min gamla kemilärare hette. Han hade hår i öronen. Ni förstår ju själva hur snacket gick. Men nu kallar tvätten och verkligheten. Suck!