Appropå ingenting
Jag vet att det är ett jädrans tjat...
Men jag vill så gärna ha sådana här mellanöstern ögonbryn!!!
Herr ågren och venflonen
Kära bloggen,
Igår var jag på väg ner i kulverten för att göra sådant för de flesta gör i kulverten. Jag gick via kirurghuset även känt som ingång 42 och vad får jag syn på där? Jo en använd PVK! Den låg vid tillfället halvägs ner för andra trapphalvan. Jag vägrar plocka upp den, för den är faktiskt jätteäcklig.
Och nästa fråga som kommer är ju varför jag skriver om detta strax efter åtta på morgonen?
Jag har givetvis besök av herr Ågren. Herr Ågren och jag har gjort oss rätt så bekanta med varandra på sistone, idag är det omtenta som är anledningen till hans besök. Som tur är tycker han inte alls att jag är oartig som sitter och bloggar eftersom jag ändå kan prata oupphörligen med honom om ämnet för dagen!
Håll nu tummarna för att jag inte behöver skriva denna skiten fler gånger.
Med kärlek,
fröken Björk.
PS. Jag har en halvhemlig hemlis
Blir bönhörd...
Gode Gud,
Jag struntar i mixern, och i cykeln också. Om detta är så bra som det verkar så ska jag aldrig mer någonsin klaga på att jag inte får det jag vill. På hedersord!
Var är alla bra uskor när du behöver en?
Igår träffade jag en patient född 22 som bor på en vårdboende här i stan. Hon berättade att hon vid två tillfällen kissat på sig i samlingssalen för att undersköterskorna som jobbar där satt på hennes inkontinensskydd bak och fram. "Men det är ju inte så lätt för dem att se vad som är bak och fram på de där!" säger hon till mig. Allvarligt talat, det finns nästan ingenting som är så lätt som att se vad som är fram och bak på ett inkontinensskydd med tejpbitar som ska klistras på framsidan. De ser ut precis som bebisblöjor och bara det att man har lyckats sätta dem bak och fram gör mig helt perplex. Konstigt att undersköterskeyrket är ett sånt slit och släng yrke om man inte ens utbildar sin personal i de mest grundläggande grejerna.... stackars tant.
Av barn och dårar... 2
får man som bekant höra sanningen:
Jag: Kan du säga Katarina?
Lilla röd: Nä.
Hur ska man kunna argumentera med det?
