Körskolan
Idag skulle jag lära mig parkera med min körlärare Krister. Krister är världens bästa att köra med för han skäller bara lite grann på mig när håller på att köra på cyklister och berömmer mig när jag gör helt självklara saker, som typ att lägga i rätt växel, sätter på blinkers, låter bli att glo på växelspaken osv.
Krister ser ut såhär:
Ni ser ju själv lämpligheten hos denna man.
Förstår ni vilken ÅNGEST som drabbar en, när då en helt ANNAN individ dyker upp till körlektionen?! Ångest, ångest min arvedel: jag ska lära mig parkera med Armend. Armend som varken har mustasch eller Fishermans friend utan liksom pedagogik och solbränna.
Det blev en fantastiskt pinsam historia. Det mest spännande är att jag måste återuppleva den igen imorgon när det är dags för nästa körlektion- och då blir det lite jobbigt att demonstrera att jag inte minns någonting alls från idag. Hjärnan bara liksom stängde av sig, seglade iväg och gick hem för dagen. Jag ser hur körkortet sakta flyger iväg på små vingar!
