Intresseklubben antecknar

Kära bloggen,

Jag vet att det är en del av er känsliga själar där ute som grubblar över vissa s.k. "comments" på Facebook. Detta är, som ni vet, inte någon festa-blogga-hångla-skvallra-ljuga-supa-blogg utan en djupt reflekterande samhällsdebatterande blogg och jag har inte för avsikt att skriva NÅGONTING om den s.k. "midsommaraftonen" som är nära förestående. Inga bilder, inget hångel, inget skvaller, inget porr, inga drinkar, inga utlämnanden INGENTING.




ABSOLUT INTE TILLÅTET!

Har jag berättat hur mycket jag hatar midsommar och ungefär alla andra högtider? Jag hatar till och med min egen födelsedag. Och eftersom denna blogg bedrivs av en tant så skrivs det bara om bakning och syjunta.

FÖRRESTEN SÅ HAR VI HAFT BESÖKSREKORD- IGEN! HEJA OSS!

De spelar den här ibland på jobbet, och varje gång håller jag på att börja storgråta. Ironiskt nog var det den första sången vi dansade till, som någon slags förvriden sanndröm.

Kära bloggen,

Idag fick jag veta att AT- läkare inte ALLS det har någon legitimation. Jag ber så väldigt mycket om ursäkt, bloggen. Legitimation får man först efter avslutad AT- tjänst. De ska alltid hålla på och krångla de där, precis som jag skrev igår.
Förresten så har jag fått en massa äckliga eksem på benen så jag misstänker att dr Fredrik har kastat någon slags förbannelse över mig, för jag ser ut ungefär som en spetälsk. Hej, beach 2010! Jag hatar det uttrycket, förresten.
Idag var min första dag på nya jobbet, jag är så jävla nöjd. SUS Malmö är en märklig plats. Mer om det nästa gång.

Kära bloggen,

Jag gjorde ett stort misstag och gick till vårdcentralen idag, med förhoppningen att jag kanske skulle få gå hem med något recept eller åtminstone en diagnos. Redan i receptionen förstod jag att förhoppningarna inte skulle infrias. De hade placerat mig hos den ökända doktor Fredrik. Då plötsligt slog det mig att tiden jag fått var ett återbud. Detta var alltså ingen slump! Någon hade lyckats undkomma doktor Fredrik och nu stod jag där istället med skägget i brevlådan.
Låt mig förklara. I vården finns det något som heter AT- läkare. De får jobba ungefär som vanliga läkare men de måste diskutera sina beslut med sin handledare, som är en färdigutbildad läkare på samma plats. Eftersom AT- läkaren är rädd om sin legitimation och egentligen inte träffat så mycket patienter så håller han eller hon krampaktigt fast vid lämplig kurslitteratur, som inte sällan är mer eller mindre verklighetsfrånvänd. Dessutom så får de göra allt som ordinarie läkare inte vill göra, typ inskrivningar.
Ungefär såhär kan en typisk AT- läkare se ut:



Eftersom jag visste att doktor Fredrik kunde vara lite speciell så tänkte jag att jag skulle ta i med hårdhandskarna redan från början. Ungefär såhär var vårt samtal:

Fredrik: Är det listningen?
Jag: Ja. (Angående papper jag hade med mig)
Fredrik: Varför har du kommit hit?
Jag: Jag har gått vid din sida länge. (Nej, det sa jag inte, men om han sett sjunde inseglet skulle han kanske tyckt att det var kul).
Jag: Jag har ont överallt. Aj, aj! Jag kan inte känna mina ben, jag är trött i min kropp.
Fredrik: Är det sant eller säger du bara det för att någon sagt åt dig att det är så?
Jag: -ridå-

Vid den punkten vet man att samtalet är över.
Istället skulle dr Fredrik ringa en Neurologkonsult, trots min avrådan.
Fördelen med att jobba inom vården är att man då kan göra såhär:

RING RING
-Hej, det är doktorn
-Hej, det är jag, din mongokompis. Jag vill fråga om en läkargrej.
-Vad roligt! Var är du trasig?
-Överallt, vad ska jag göra?
-Hm. Om du börjar med att...

Sjukvården, I love you.

Idag har tanten fått ett udda erbjudande. Därför tänker vi inte på sånt här idag.

Detta skulle tekniskt sett kunna vara tillåtet, MEN DET ÄR INTE TILLÅTET!!!

Hälsningar,
Katarina.

... dödat en garderobsblomma.





Rest in peace, blomman.

För att undvika eventuella missförstånd så vill jag bara förtydliga att det inte på något sätt strider mot svensk lagstiftning (mig veterligen) att idka älskog eller på annat sätt utbyta kroppsvätskor förutsatt att båda parter är med på det hela, att smittskyddslagen efterlevs, samt att utbytet inte stör allmänheten alltför mycket. Vad jag vill säga med föregående inlägg är alltså bara att jag tycker att jag i egenskap av mig själv, i större mån borde ägna mig åt ditten och datten än att spekulera i olika sätt att bedriva lust.


Vänligen,

Katarina.

INTE TILLÅTET!



INTE HELLER TILLÅTET!!!

GAAAAAAAAAAAAAAAAH

Man kunde tro att det skulle gå alldeles utmärkt att lägga kesoburken ner i kylskåpet.
Det visade sig att så var inte fallet.

Det är min födelsedag!

1. En sovmask. Sån som man har på ögonen.
2. En solstol, eller två.
3. Sällskap
4. En ny cykelkorg
5. Massage
6. Att Per Arne får besöka cykeldoktorn snart (JA! HAN ÄR ÄNTLIGEN TILLBAKA! TACK KÄRA OLA!)

1. Jag verkar ha glömt min hårborste i Istanbul. Resultat: jag ser ut som ett skatbo.
2. Jag har blivit jättetjock.
3. Vårdcentralen Sorgenfri verkar inte hitta den gröna knappen, alltså den som man svarar med, på sina telefoner.
4. Jag fyller år imorgon. Jag önskar mig en sån där sovmask som folk har på film.
5. Igår var jag på jobbintro och lärde mig jättemycket och blev jätteglad. Heja heja!
Slutligen: Något som gjorde mig förvånad på ett sätt som gjorde att jag startade denna bloggen från första början. Låt mig förklara:

Igår var jobbintro på NP och allt var gemytligt som sig bör. Det som jag kommer skriva nu kommer att gå att härleda till en viss person så innan jag skriver något så vill jag bara säga att detta som gjorde mig upprörd inte på något sätt betyder att denna person är mindre värd som människa eller en sämre vårdare, utan bara att detta fenomen fascinerar och förvånar mig.
De flesta på introduktionen var sjuksköterskor under utbildning, en del var nyutbildade undersköterskor. En av sommarvikarierna är färdigutbildad äldrepedagog samt har nu läst två år som sjuksköterska, alltså klart en klart högutbildad person med ett specialintresse för vård och omsorg. Under dagen framkommer det att samma person aldrig använt en lift. Nej, inte en skidlift, inte någon mystisk nyuppfunnen stålift som bara finns på ortopeden, utan en helt vanlig vårdlift som används till patienter som inte kan stödja på sina ben, vilket tyvärr inte är helt ovanligt bland äldre eller svårt sjuka personer.
För några veckor sedan fick jag veta att en sjuksköterskestudent på sin examination, för första gången bytte en kateterpåse. För mig är detta fullständigt ofattbart. Hur kan man bestämma sig för att arbeta i vården, utan att ha tagit reda på det minsta vad det är som händer ute på avdelningen? Hur kan det vara möjligt att man kan läsa en hel utbildning som innebär legitimation utan att ha lärt sig det mest grundläggande? Hur ska undersköterskorna kunna ta delegationer från en sjuksköterska som knappt bytt en blöja? Framförallt så undrar jag vad ni gör när ni inte är i skolan? Sitter och fikar? Jobbar ni aldrig?
JAG FÖRSTÅR INTE!

Kära bloggen,

Jag sitter och lurar på att åka iväg på ett projekt med SIDA som går ut på att man skriver en uppsats utifrån en frågeställning om HIV/AIDS. Det finns tydligen ett projekt i något/några afrikanska land (varför kan jag aldrig lära mig att Afrika inte är ett enda stort land?) som jobbar med HIV frågor och efterlyser hjälp från kandidater inom vissa områden (socialt arbete, nursing science etc) eftersom det finns befintliga frågeställningar, men behövs någon som snokar i det.





Det är oklart var i Afrika (som fortfarande inte är ett enda stort land) projektet finns, men det verkar innefatta flera länder söder om Sahara. Eftersom det inte står på kartan var Sahara är och jag sov igenom alla geografilektionerna på högstadiet (Hej Eric, du var en jättebra lärare! Synd att australiens vegetation är så oerhört rogivande!) så har jag gissat lite. Det är nog bra om jag tar en kartläsare med mig.

Kära bloggen,

Det är med stor sorg jag har lämnat Istanbul, tokiga gubbar, hemlösa katter, svettiga gator, burdusa försäljare, och fantastiskt stora byggnader. Jag är helt enkelt knasigt kär i Istanbul. Jag hoppas att jag snart kommer över det. För att fira återkomsten till Malmö (parkernas stad) har jag dagen till ära tagit på mig mina hello kitty trosor.

OBS! Det är inte rumpan på bilden som har skrivit inlägget!

Nu gäller det bara att hitta ett karlskrälle som har mod nog att ta på sig något sådant här:


Bara en riktig man kan ha sådant mod!

Hej Bloggen.

Vi har problem; turkiskt tangentbord inget ar som det borde, ungefar som turkiska man. Skriva mer annan dag.


Love you