Intresseklubben antecknar

För en vecka sen lite drygt bestämde jag och min vän Eleonore oss för att göra som resten av Malmö stad och bege oss till IKEA. Allting gick väldigt smidigt då vi anlände till sängavdelningen för att hitta en sängram åt fröken E. När vi kommer in på avdelningen tar det uppskattningsvis en tiondels sekund innan Eleonore får syn på en sängram "som inte syns" och därför helt och hållet motsvarar hennes förväntningar. "Det är den rätte!" tjoar vi båda två och undersöker och antecknar. När vi tittat färdigt beger sig Eleonore till första bästa gulochblåklädda person hon kan hitta, som givetvis blir lika upprymd över Eleonores lycka. När vi pysslat med papper och ställt frågor om förpackningar och liknande så börjar vi bege oss vidare för nya fynd. Plötsligt stannar Eleonore upp- NI TVÅ HADE VARIT ETT JÄTTEFINT PAR! VISST FÅR JAG GE DITT NUMMER TILL HONOM?! Efter viss övertalning och efter att ha tagit betäckning bakom ett badrumsskåp far hon iväg med en lapp med namn, nummer och främsta fördelar. Den unga IKEAarbetaren råkar i något svårt chocktillstånd och lovar att ringa snarast. Detta firade vi med att ta en bild på mig med en slags krukväxt på huvudet. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte det var en lyckad bild och dag. Behöver jag nämna att han inte ringde? Men Henrik, om det är ditt riktiga namn, jag säger som Veronica Maggio: "Jag vet var du bor, och var du jobbar och var du gömmer dig! Mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig!"