Martyrerna härjar
Kära Plogg.
Idag har jag mest vilsat rint och inte gjort något vettigt alls. Till min egen och ev. även andras stora lycka verkar det som att jag lyckats väcka liv i Annas våg igen (vilket jag är rätt stolt över, men det går dock inte att jämföra med en sjuksköterska jag jobbade med i Ystad som en gång gett HLR till en mus- och den började andas igen! Då är hon ändå på en palliativ avdelning, haha). Hur som helst, Julavikten, det vill säga ett kilo och en massa i-lands bekymmer har jag alltså tappat, detta firade jag med att äta så mycket glass så jag tror att det finns mer glass än hjärnvävnad i denna kroppen. Kanske omvandlas glassen till hjärnvävnad av ren sympati, om jag har tur. Jag är inte religiös, men man har ju hört om konstigare saker. Anna och Peter har skaffat en ny datamaskin och jag har välsignelse att sitta vid den eftersom jag hjälpte till att installera och sätta i sladdar i kontakterna och sånt. Jag är så behändig, typ som en fickkniv. Fast inte så vass. Eller skarp. Äh, det var ingen lyckad metafor. Jag är mycket ledsen över att jag inte har lyckats med att skicka mms till bloggen, det var lite det som var min tanke med hela prylen, men nu har jag iallafall skickat iväg ett sos till tekniknissarna så hjälper de säkert en ungmö i nöd.
Hela kvällen har jag och Sebbe gosat i olika delar av lägenheten och han pratar och myser och lägger sig hos mig vilket gör att det känns lite bättre att hans tilltänkta husse kastade in handduken 4 veckor innan han fick sitt visum. Jävla bajstolle, jag ska kasta typ potatis på honom.
Nu måste jag gå, PUSS!
Idag har jag mest vilsat rint och inte gjort något vettigt alls. Till min egen och ev. även andras stora lycka verkar det som att jag lyckats väcka liv i Annas våg igen (vilket jag är rätt stolt över, men det går dock inte att jämföra med en sjuksköterska jag jobbade med i Ystad som en gång gett HLR till en mus- och den började andas igen! Då är hon ändå på en palliativ avdelning, haha). Hur som helst, Julavikten, det vill säga ett kilo och en massa i-lands bekymmer har jag alltså tappat, detta firade jag med att äta så mycket glass så jag tror att det finns mer glass än hjärnvävnad i denna kroppen. Kanske omvandlas glassen till hjärnvävnad av ren sympati, om jag har tur. Jag är inte religiös, men man har ju hört om konstigare saker. Anna och Peter har skaffat en ny datamaskin och jag har välsignelse att sitta vid den eftersom jag hjälpte till att installera och sätta i sladdar i kontakterna och sånt. Jag är så behändig, typ som en fickkniv. Fast inte så vass. Eller skarp. Äh, det var ingen lyckad metafor. Jag är mycket ledsen över att jag inte har lyckats med att skicka mms till bloggen, det var lite det som var min tanke med hela prylen, men nu har jag iallafall skickat iväg ett sos till tekniknissarna så hjälper de säkert en ungmö i nöd.
Hela kvällen har jag och Sebbe gosat i olika delar av lägenheten och han pratar och myser och lägger sig hos mig vilket gör att det känns lite bättre att hans tilltänkta husse kastade in handduken 4 veckor innan han fick sitt visum. Jävla bajstolle, jag ska kasta typ potatis på honom.
Nu måste jag gå, PUSS!
