Kan vi inte ta mitt namn, älskling?
Just nu är det mycket arga känslor i media kring Anna Anka som är gift med artisten Paul Anka. Anna deltar i programmet "Svenska Hollywoodfruar" (tror jag i alla fall att det heter, jag har själv missat detta spektakel, och har därmed hamnat i ett anskrämligt utanförskap). Anna Anka går med sitt gladaste jag ut i TV och säger något i stil med att om ens man vill idka samlag så är det bara att hänga på, det är kvinnans plikt. Sen går hon vidare med att säga att hon gärna vill engagera sig politiskt i t.ex. kristdemokraterna varpå deras partisekreterare går ut och säger att det är bara att höra av sig. Det skulle han ju aldrig ha gjort för sen rasade hela KD och han fick dra tillbaka uttalandet om att Anna var välkommen till partiet. Vad jag inte förstår är varför man som svensk kvinna tar sin mans namn, om han heter Anka i efternamn? Hur seriöst låter det?
-Hej, det här är Anna Anka, jag skulle vilja beställa en...
-Haha, ja säkert. -Klick-
Hon påminner mig lite om Anna Skipper.
-Hej, det här är Anna Anka, jag skulle vilja beställa en...
-Haha, ja säkert. -Klick-
Hon påminner mig lite om Anna Skipper.