Intresseklubben antecknar

Neuropsykriatiska kliniken har visat sig vara oväntat peppigt. Jag har fått en ny kompis. Hon är född ungefär på medeltiden och pratar mer eller mindre oavbrutet om hur fint det är i Finland. Det är ju inte utan att man blir lite sugen på att vallfärda till Helsinki någon dag.
Bästa jobbet verkar arbetsterapeuten ha: idag bakade vi citronmuffins med tre gamla farbröder som diskuterade vilket dansställe som var bäst vid sekelskiftet (ca) och hur man lurade sig ur ransoneringssystemet under kriget.
Dessutom har jag fått sticka en tant i armen och titta på när läkarna stack henne i ryggen. Men tanten var tapper och läkarna charmiga så jag såg inte mycket av ryggmärgsvätskan. Ungefär såhär gick det till:

(STICK)
Doktorn: kan jag få en slang?
(fäster slangen vid nålen)
Doktorn: Nu uttnyttjar vi fysikens lagar. Du vet som man lärde sig i skolan.
Jag: Det har jag förträngt.
Doktorn: Jo, nu rinner vätskan fortare för att röret är längre ner än vad damen är.
Syster: Ja, det vägrade X tro på bara för att jag inte kunde förklara principen.
Doktorn: Ja, det är svårt att förklara principen.
Syster: Du behöver inte ta så mycket vätska.
Doktorn: Men jag vill gärna ta upp till strecket
Syster: Nästa gång ska jag rita strecket någon annanstans.

Det är roligt på Neuropsyk helt enkelt.