Intresseklubben antecknar

Jag lovade att vända mig efter varje vind du blåste min väg
För dig skulle jag skruva och vrida och vända på mig tills allt passade in
Min kropp skulle tuktas
Min mun skulle tuktas
Mitt sinne skulle tvättas
Tills allt var rent och tyst och vitt

Nu är allt så tyst och varje vind har stillnat,
den står i stiltje, och väntar på ditt nästa drag
Jag undrar om detta är nästa del i din grymma hämnd
Som om kriget i Irak följt dig hit med Saddam i spetsen
och ett ursinne som aldrig får ett slut

Så har vinden åter börjat viska,
väggarna vittnar om vad som en gång skedde här
Så höll jag dig nära, som ett barn, höll jag dig,
som en syster som håller sin bror när han rasar
Som en kvinna som håller sin man när han faller i tusen små bitar

Inte anade jag, för jag är blåögd
Inte anade jag, för jag trodde att jag såg dig
Inte anade jag, för jag är tusen gånger dum

Att det var jag som skulle vittra i tusen små bitar under din hand.

Säg mig nu, hur gör man när man älskar?