Intresseklubben antecknar

Jag måste berätta om en sak som hände mig idag, jag har inte gjort så mycket idag, men det var ovanligt mycket aktivitet på konsum när jag skulle handla till mitt nya matlagningsprojekt som jag har med mig själv. Lite favorit i repris. Okej, jag ska erkänna: jag tänker pröva LCHF. Jag skäms men det är sant. Grejen är att jag är tjock och fastän jag äter rätt och tränar och anstränger mig så syns ingenting på vågen och det går inte en sekund utan att jag tänker på hur ful och tjock jag känner mig. Jag tänker att man kan testa. Sen får jag utvärdera. Om det inte är bra så lägger jag ner och återgår till mina egna värderingar etc. Hur som helst, det var inte det jag skulle berätta!

När jag hade ruinerat mig inne på konsum (och för övrigt fått beröm för min trevliga varu- uppläggning av en kassörska med jättelånga och jätteblå ögonfransar 

den här tjejen (http://www.soesblog.dk/2009/12/mickey-blue-eyes.html) har inte en chans att slå konsumkassörskan! Jag är stum av häpnad!)

Jag satte mig i alla fall ner på en sån där tidningslåda utanför konsum för jag skulle svara på sms från min andra halva och fram kommer en man med tvivelaktigt utseende och en ännu mer tvivelaktig ölburk i handen, så säger han "Ursäkta mig fröken, har du ett ögonblick, eller är du mycket upptagen?" Jag gjorde mig beredd på att få höra något om hans livs historia eller att han kanske ville ha några kronor som det brukar vara, men nej han ville berätta en "humor" för mig.

Det kan man ju inte tacka nej till så jag stålsatte mig och lyssnade på följande:

I vildamerika, för länge sen, 100 år sedan, där det fanns cowboys och sånt, satt det en tjej såhär på en bänk bredvid sin pojkvän. Då kommer en cowboy gåendes, tar fram sin pistol och skjuter killen som sitter bredvid henne. Sen går han fram till tjejen och säger: "Men, varför sitter fröken här helt ensam?"

Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig. Jag ska alltid handla på konsum i fortsättningen.